Stella till det

Long time no blog, people. Nu är jag här igen, rapporterar från en väntstol på en bilverstad i Täby. Airbagen ska bort. Jaha, va då då, undrar ni? Jo UNGARNA ska få plats. Jag kan numera säga UNGARNA, helt overkligt. Stella, vår dotter dök upp 20/8. Svart hår och sötast i världen.

Man får inte ha airbagen ikopplad där barnstol ska sitta, nämligen. Och så bra – det fanns ingen krockkudde där!, rapporterade den fryntlige mekanikern. Jag gick upp i ottan helt i onödan.

Mycket snack om bil, lite om dotter, tycker ni nog. Jag sitter på en verkstad och jag behöver mer eftertanke för en blogg om detta stora, en dotter. Återkommer. Ciao.

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Ny väckarklocka

Förr väcktes man av en illvillig ringsignal. Den är numera ersatt av diverse plastdjur som strategiskt placeras ut på min kropp.

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Herr Cykel

Annas morfar Putte är värd ett blogginlägg, eller egentligen en hel bok. Han är 90 år och har haft cykelverkstad i minst 60 av dessa. Putte har en stor burk där han lagt ventilgummiskruvar från alla cyklar han bytt ventil på. Tusentals skruvar, från 1929 och framåt, upplystes jag om.

Han bygger egna cyklar, gör möbler(!) och konstverk av cykeldelar. Verken på bilden ovan utgörs av enbart växelnav.

They don’t make ‘em like that anymore.

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Sööörmland

I Julita Gård bor Pettsson och Findus. Man kan också köpa hemgjord kallpressad rapsolja där. För 60 SEK även en affisch med Sörmlands samtliga fjärilsarter. Boken på bilden ingick. Fick minnesbilder av mig själv som 12-årig kille med håv och burk.

I burken fanns en bomullstuss indränkt i amoniak som stod för själva avlivandet av flygfät. Sen nål genom kroppen och låta torka. Det va somrar det!

[Posted with iBlogger from my iPhone]

The Åmål irony

Så lustigt att min första semestervecka, förlagd i Åmål, skulle sammanfalla med den blötaste veckan i mannaminne. Vi snackar rekordnederbörd, vattenfyllda källare, översvämmade vägar, the whole nine yards. Så lustigt.

Bilden visar den i vanliga fall idylliska Åmålsån som sakta rinner genom bygden, några små metrar bred. Nu – en rytande best som sliter träd och bryggor med sig.

[Posted with iBlogger from my iPhone]

The Åmål blues

Är i Åmål med sonen. Åmåls Bluesfestival körde igång igår, lite i smyg. Jag och Milo sover i mitt gamla pojkrum. Han är lite galen just nu, Milo – vettefan vad det är, tvåårstrots on steroids eller ngt. Slåss, rivs, skriker hysteriskt på en millisekund om han inte får EXAKT som han vill ha det.

Dagens första punkt va ett besök till kompis Peters sommarstuga där han bor med barnen tre och frugan C. Kaosfika med barnskrik, glass på golvet och allt möblemang ihopsamlat till KOJA.

Senare, efter att sonen lämnats i farmors händer cyklade jag till en kompis fest. Idel åmålsvänner, idel öl ur Tomas generösa kylväska. Mycket trevligt. En gammal kärlek kom förbi med sin pojkvän och vi gick tillsammans till Hamncompagniet , HC. Ett HC fyllt till brädden av tillresta bluesfanatiker från när och fjärran. Nåt band spelade, men jag hade en date med Västsveriges Längsta Bar.

När västsveriges längsta kväll led mot morgon hade jag träffat mången bekantskap, snackat en massa strunt och klunkat några öl för mycket. Vad gör man då? Efterfest! Genidrag. Bra tänkt, Håkan.

Som tur va drack jag bara en öl där och sällskapet bestod av en vaken och en sovande, så ganska snart cyklade jag hem i regnet och va hemma ca 04. Tre timmar senare vaknade utsövd son och tyckte det va hög tid för pappa att vakna. Do’h.

Tack Gud för DVD och alvedon. Hej.

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Lycka är…

…Grillkök längs motorvägar i obygden. Eländiga, enfaldiga, sunkiga, folkliga. Illustrerat exempel kommer från Vänersborgstrakten, utmed E45.

…en portabel DVD-spelare som möjliggör 40 mil i bil ensam med 2 1/2-årig son.

…Åmålskebab, som är godast av alla kebaber i landet, garanterat. Såsen! Ahhh.

…morgonstunder med nämnda son. Här finns något jag aldrig varit i närheten av tidigare. Rysligt mysigt och något att dö för.

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Fräscha rör

Ursäkta mig, men vad är då ofräscha rör? Antingen lyser det eller inte, sen finns det väl inte så mkt mer att säga om det? Eller har man kissat på dom när man solat? Svettats uppåt? Jag fattar ingenting.

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Den förlorade sonen

Så har då Billy The Kid, Bunion Bill, Lellesteeefan, äntligen återkommit till svensk mark efter 6 månader i Tokyo. Vi träffades på Mosebacke, han och jag, Wille och Ann och allt va exakt som om vi hade suttit där bara veckan innan. Märklig.

Efter några efterlängtade kalla öl traskade vi till Bjurhovsplan och åt på Lilla Saigon, en vietnamesisk restaurang jag inte testat tidigare. Allt va mycket gott och sköljdes ner med, ja såklart – en öl av märket Saigon.

In alles en mycket bra kväll. Nu får du fan stanna i stan ett tag, Bunion.

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Moist rash

Jag har hittat en ny åtkomma, som kommer när det är varmt på kontoret. Jag får skavsår på undersidan av underarmarna. Hur går detta till undrar ni? Ja, alltså när det är varmt som fan blir jag klibbigt svettig och liksom fastnar på underlaget, dvs mitt skrivbord. Nån märklig friktion tillstöter och efter en arbetsdag är jag märkbart röd  och irriterad på just detta hudparti.

Nån kanske har undrat varför jag inte uppdaterat min blogg lika frekvent som tidigare. Nu vet ni. Jag har uppenbarligen inget vettigt att komma med över huvudtaget. Jag önskar er frid och kärlek. Over and out.